Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 70. H. C. Andersens barndom och ungdom. För Läseboken av Anna Sörensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv. Med tillhjälp av ett kvastskaft och sin mors förkläde
gjorde han sig ett tält ute i den lilla trädgårdstäppan, och
där satt han dag efter dag och tänkte och drömde och såg på,
hur buskarnas blad och knoppar utvecklades.
Fadern dog, då gossen var elva år. Nu fick modern
försörja sig och sin lille gosse med att vara butelj skölj erska
vid ett apotek. Därför satt Hans Christian oftast ensam
hemma. En kort tid gick han i en fattigskola. Det var ingen
rolig tid för honom, ty han trivdes aldrig med andra
pojkar. De tyckte, att han var så underlig, och skrattade åt
honom, och så lekte de sådana vilda lekar, tyckte han, så att
han var rädd för dem. Läraren tyckte emellertid bra om
honom, men inte blev det mycket han lärde sig den korta tid
han gick i skolan.
Där satt han alltså ensam hemma och lekte, ända tills
han var nära 14 år. Mest brukade han sysisla med en
dockteater, som hans far gjort åt honom. Han sydde kläder
åt dockorna och lät dem spela stycken, som han själv satte
ihop efter alla de skådespel, som han läst i sin fars böcker.
Han tyckte mest om sorgliga stycken och lät gärna sina
personer dö den ena efter den andra. Ibland spelade han själv
i stället för dockorna. Han hängde ett förkläde på axlarna,
och strax var han en riddare i sin kappa.
När han var fjorton år, blev han konfirmerad. Men han
var. alltjämt lika barnslig. Nog tyckte han, att det var
en märklig dag i hans liv, men det var mest därför, att han
hade stövlar på för första gången — förut hade han alltid
gått i träskor. Han drog stövelskaften upp över byxorna,
när han skulle gå uppför kyrkogången, så att alla skulle se
dem. Och han var så glad över att de knarrade. Så kunde
då folk höra, att han hade nya stövlar på sig! Han förstod
nog, att han alls inte borde tänka på hur han var klädd, ocli
så bad han Gud förlåta sig, men strax voro hans tankar igen
på stövlarna.
Sedan blev det frågan om vad han skulle bli. Modern
ville, att han skulle i skräddarlära. Det var ju så naturligt,
att hon trodde, att han skulle passa bra till skräddare, då han
jämt satt och sydde dockkläder. Men Hans Christian hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
