Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 73. Skyddsängeln. Av Zacharias Topelius - Första äventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSÄNGELN.
beständigt varnar, skyddar och bevarar
det lilla barnet både dag och natt.
När barnet är i fara, när det faller,
då tager ängeln det uti sin famn,
att det ej stöter sig. Och när det hotas
av eld och vatten, se, då blåser ängeln
med himmelsk and’dräkt alla lågor bort
och bär den lilla oskadd genom floden.
Och se’n, när barnet syndar, gråter ängeln
så innerligt, att dessa änglatårar,
de droppa ända in i barnets hjärta
och väcka samvetet, som slumrar där.
Det är en röst, som ingen annan hör,
men som beständigt viskar: »O, min älskling!
Var ren! Yar god! Var sann! Och frukta Gud!
Och gör det rätta! Synda icke mer!»
Och det är ängelns röst. Olycklig den,
som ej den rösten hört i barndomstider;
men lycklig den, som långt i livets strider
förnimmer samma änglastämma än.
Den svarta.
Den rösten har jag aldrig hört. Likväl,
om ej jag vore den jag är, kanhända
jag ville vara du. Säg mig, vem är du?
Jag aldrig sett dig förr i änglahamn.
Den vita.
Ej fråga mer. En mänska var jag nyss.
Guds nåd har klätt mig uti vita kläder,
och allt, vad jag förmår, är blott att bedja
för alla sorgsna varelser på jorden
och under jorden — ja, också för dig!
Den svarta.
Nej, längre härdar jag ej ut din blick.
Jag flyr. Men minns, vi båda skola kämpa
om detta barn. Låt se, vem av oss båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
