Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 74. Sampo Lappelill. En saga från Lappland. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter Nordkap. Men lappgumman tyckte om de främmande
herrarna och deras söta snö. Därför begynte hon sedan
kalla sin gosse Lappelill.
»Jag tycker, att Sampo är ett mycket bättre namn»,
sade gubben förargad. »Sampo betyder rikedom, och jag
säger dig, mor, skäm inte bort namnet! Vår Sampo skall
ännu bliva lapparnas kung och regera över tusen renar och
femtio lappkojor. Du skall få se, mor, du skall få se!»
»Ja, men Jjappelill låter så nätt», sade gumman. Och
så kallade hon gossen Lappelill, och gubben kallade honom
Sampo. Men det bör man veta, att gossen var icke döpt
ännu, ty där fanns ingen präst den tiden på tjugo mils
avstånd. »Nästa år far vi till prästen och kristnar gossen»,
brakade gubben säga. Men nästa år blev förhinder, och
resan blev ogjord, och’ gossen blev okristnad.
Sampo Lappelill var nu en liten knubbig pojke om sju
eller åtta år, med svart hår, bruna ögon, trubbig näsa och
bred mun, alldeles som pappa själv, men i Lappland ansågs
sådant som skönhetsmärken. Sampo var ingen klen karl för
sina år. Han hade sina egna små skidor, med vilka han
dansade ned för de höga backarna vid Tana, och sin egen lilla
ren, som han spände för sin egen pulka. Ritsch! Du
skulle ha sett, huru snön yrde omkring honom, när det bar
av på isen och genom de höga drivorna, så att där icke
syntes av hela pojken mer än en liten tofs av hans svarta lugg.
»Jag kan aldrig bli väl till mods, innan gossen blir
döpt», sade lappgumman. »Vargarna kan ta honom en vacker
dag där på fjällen. Eller också råkar han ut för Hiisis ren
med de förgyllda hornen, och Gud nåde den stackare, som
då ej är döpt!»
Sampo fick !höra de orden och begynte fundera, vad
det kunde vara för en ren, som hade förgyllda horn. »Det
måste vara en präktig ren», sade han. »Den borde jag en
gång få köra med och fara till Rastekais!» — Rastekais är
ett mycket högt och ödsligt fjäll, som synes på fem eller sex
mils avstånd ända till Aimio.
»Understå dig att prata så dumt, du överdådige pojke!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
