Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 77. Ellidas saltlast. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77. Ellidas saltlast.
Ellida var det stoltaste fregattskepp i finska
handelsflottan. Hon irrade vida omkring över haven.
År 1830 i mitten av juni — om jag minns rätt — gick
Ellida med saltlast till Uleåborg. Priset för denna last —
med eller utan avdrag — utgjorde elva tusen kronor,
och dessa penningar skulle skickas kontant till rederiet.
Men att rekommendera dem per post hade (efter en halv
procent) kostat femtiofem kronor i motsvarande ryskt
mynt, och denna utgift ansåg sig kommissionären böra
inbespara. Han såg sig därför om efter en resande, som
ville åtaga sig att framföra penningarna.
Bland skolungdomen, som den tiden återvände till sina
hemorter, var en stilla, drömmande gosse om tolv år, nära
besläktad med Ellidas rederi. Honom anförtroddes den tjocka
bunten av sedlar, somliga slitna och tummade, andra så
rena och fina, som hade de nyss skådat dagens ljus. Var
skulle nu pengarna säkrast förvaras ? Kappsäcken, bunden
bakpå kärran, kunde så lätt råka ut för någon olycka. Då
var den stadiga, grå vadmalsrocken med sina stora, svarta
knappar av horn ett säkrare gömställe. Fodret sprättades
upp, och sedlarna lades därinnanför, men emedan bunten
i sin helhet var för tjock, breddes sedlarna ut över ena
delen av vadmalets insida, och därpå syddes fodret åter
igen, så att ingen kunde märka det.
Där for nu pilten, kringstoppad med skatter,
bokstavligen omgiven av rikedomens håvor och likväl så tarvlig
i sin vadmalsrock, på sin rankiga kärra, dragen av egen
häst och körd av hans fars torpare. Elva tusen kronor,
vilken omätlig skatt i hans ögon! Pilten tänkte: »Vad skulle
jag göra med dem, om de vore mina? Jag skulle bygga mig
ett slott av silver och guld. Där skulle alla fattiga få mat
och alla förföljda en fristad. Där skulle jag inrätta ett stort
bibliotek av de skönaste sagoböcker, om sommaren en
trädgård med de skönaste frukter, om vintern ett palats av is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
