- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
296

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 79. Zacharias Topelius på Björkudden. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åren, uttryckes bäst genom en strof ur en dikt, som Topelius
en gång skrivit:

»Var solglimt på hans levnadsstig
i hennes öga speglat sig;
vart törne, som hans hjärta nått,
det kände hon i dubbelt mått;
var hand, som räcktes honom,
den tryckte hon igen så gott.»

Saknaden var tung, men den mildrades genom barnens
och barnbarnens kärlek. Och tacksam var Topelius, att
hans kära slapp att lida mer.

Så småningom återtog livet på Björkudden sin vanliga
gång. Hur ljuvligt det var att vistas där, förstå vi bl. a.
genom en skildring därifrån av en svenska, som en längre
tid var Topelius’ gäst.

»Hur Topelius älskade sitt hem!» säger hon. »Och kunna
björkar och stränder och små böljor älska människor, så nog
var hans kärlek besvarad. Aldrig har jag varit i ett hem,
där harmoni och lycka och frid låg i luften som här. Och
alla, som kommo hit, kände det. Fast Björkudden låg långt
ur vägen, gingo många genvägar dit, liksom till en god vän.
Svårt är det att säga, när udden var som härligast. Vackert
var det om vintern, när hundra små skidspår löpte fram och
tillbaka mellan träden, över isen, uppför backen och
samlades vid Björkuddens trappa. Barn och barnbarn och andra
unga människor ritade dem under dagens lopp...

Vilken trevnad och glädje utmärkte ej de långa
vinterkvällarna på Björkudden! Sedan skalden gjort sin vanliga
eftermiddagstur nere på isen — långt, långt där ute kunde
ibland det fladdrande skenet av den lilla lyktan, som han höll
i handen, synas —, samlades man i salen, läste högt,
musicerade och samtalade. Emellanåt kunde han läsa upp delar
av manuskript, som särskilt intresserade honom, emellanåt
kunde han långa stunder sitta och se in i brasan och
berätta minnen från flydda tider. — Efter aftonvarden gick
Topelius åter in i biblioteket. Man visste, att han ville
vara ensam, och undrade, vad det var, som upptog honom,
där han vandrade av och an och då och då halvhögt ytt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free