Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 81. Huru Sverige danats. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likhet med floder, som mottaga bifloder under sitt lopp, icke
sant? Rullsiensåsarna ligga där också som uråldriga
minnesmärken efter längesedan uttorkade floder.
Smältvattnet från den stora och tjocka landisen
samlade sig nämligen till älvar, som flöto fram från norr till
söder i väldiga tunnlar under isen. Dessa älvar, jökelälvarna,
störtade i sina täckta kanaler fram under starkt tryck
alldeles som vattnet i ett vattenledningsrör. Där de strömmade
fram, ryckte de med sig de lösa jordlagren och de mindre
stenarna. Under den svindlande färden nöttes dessa stenar mot
berget och mot varandra, så att deras skarpa kanter
för-svunno. I jökelälvarnas vilda ström blevo de således mer
eller mindre rundslipade och fingo den form, som givit dem
namnet rullstenar. Men ursprungligen ha de varit samma
sorts kantiga stenar, som vi finna i krosstensgruset.
Yid landisens sydkant utmynnade jökelälvarna i ett
väldigt ishav, som en gång svallade över stora delar av vårt
land. På bottnen av detta hav avlagrades massor av slam,
som sedan blivit bördig åkerlera. Strömstyrkan och trycket
minskades naturligtvis vid älvarnas mynning och upphörde
slutligen. Då sjönko de massor av rullsten, grus och sand,
som älvarna förde med sig, till bottnen och avsatte sig vid
mynningen som väldiga grushögar.
Emellertid smälte ju landisen så småningom bort. Dess
södra kant drog sig mer och mer tillbaka mot norr, och dess
plats intogs av det ishav, som vi förut talat om. I och med
detsamma flyttades naturligtvis jökelälvarnas mynningar
norrut. Därför avlagrades nya högar av rullstensgrus undan
för undan norr om de äldsta gruslagren. På sådant sätt
upp-kommo de långa rullstensåsar, vilka sträcka sig från söder
mot norr över trakter, som fordom varit havsbotten. De
visa, var jökelälvar en gång strömmat fram.
Dessa rullstensåsar ha på sina ställen ett djup av 150
meter, ja, kanske mera. Visserligen äro de nu delvis täckta
av ännu yngre jordlager. Men de äro dock tillräckligt
mäktiga för att giva landskapets natur ett egendomligt
utseende. Mil efter mil löpa de fram genom landet 30, 40,
ja, 50 meter över dess yta. Rullstensåsar finnas också i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
