Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 84. En skånsk bondgård förr och nu. För Läseboken av Per Holmén och Sigurd Paradis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till de tunga redskapen och maskinerna behövas
kraftiga dragare, just sådana, som vi få se i det ljusa och luftiga
stallet. Här stå fem par stora arbetshästar. Deras grova
ben och breda bringor vittna om styrka, och deras präktiga
utseende talar om god utfodring och omsorgsfull rykt. De
äro alla av god ras, och ägaren förklarar, att han ej vill sälja
någon av dem under 800 ä 900 kronor. I en särskild
inhägnad står ett vackert fölsto, som är av annan ras med
finare och smärtare kroppsbyggnad. Också användes det ej vid
själva åkerbruket utan får göra tjänst vid övriga körslor.
Över detta djur är ägaren mycket stolt. Det har blivit
pris-belönt vid ett par lantbruksmöten, och dessutom har det
skänkt sin husbonde flera vackra föl. När dessa vuxit upp
till unghästar, ha de för högt pris blivit sålda för att
användas som riddjur vid krigshären.
Samma snygghet, som råder i stallet, finna vi också i
ladugården. Här se vi en ståtlig samling välfödda, rena och
blanka kor och ungnöt, ordnade i tvenne rader på båda sidor
om foderbordet. Längst bort i den ena raden höjer sig en
rygg över de andra. Det är tjuren. Han är bunden icke
blott med ett vanligt halsbindsel utan även med en kätting,
som leder från väggen till en ring i nosen. Han är av äkta
holländsk ras. Vår värd rår ej ensam om honom, utan han
har tillsammans med några andra lantbrukare köpt honom
direkt från Holland. Och hör, vad man betalt för honom: hela
3,000 kronor!
Korna höra till den svart- och vitbrokiga rasen. Denna
har under de senare åren vunnit allt större utbredning i Skåne,
ty djuren trivas utmärkt här och lämna större
mjölkavkastning än andra nötkreatur i vårt land. Men då kunna vi också
förstå, att en kobesättning, sådan som den här, är mycket
värdefull. Också tyckes man icke spara något för att giva
kreaturen den bästa möjliga utfodring, ty man vet, att det
betalar sig bra. Fastän det lidit ganska långt fram på
sommaren, har man ännu något kvar av fjolårets skörd till foder åt
dem, och till omväxling få de friskt grönfoder och kraftfoder,
såsom gröpe och rapskakor. Snart komma de dock ut på bete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
