- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
336

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 85. Storken. Huvudsakligen efter H. C. Andersen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu skall du få höra, vad den store sagoförtäljaren H. C.
Andersen berättar om storken:

På det sista huset i en liten stad var ett storkbo.
Storkmodern satt i boet hos sina fyra små ungar, som stucko
fram huvudet med den lilla svarta näbben, ty den hade
ännu icke blivit röd. Ett litet stycke därifrån på
takåsen stod storkfadern så styv och rak. Han hade dragit
upp det ena benet under sig för att åtminstone ha något
omak, medan han stod på post. Man skulle kunna tro
honom vara skuren i trä, så stilla stod han. — »Det ser allt
bra förnämt ut, att min hustru har en skiltvakt vid boet»,
tänkte han. »De kan ju inte veta, att jag är hennes man.
De tror helt säkert, att jag är kommenderad att stå här.
Det ser så duktigt ut.» Och så fortfor han att stå på ena
benet.

Nere på gatan lekte en hel skock barn, och då de sågo
storkarna, sjöng en av de modigaste gossarna och sedan
allesammans den gamla versen om storkarna. Men de sjöngo
den nu så, som han kunde erinra sig den:

»Stork, stork, storkefar,
flyg till ditt bo, var snar!

Din hustru ligger i boet sitt
med fyra stora ungar.

Den ena skall hängas,
den andra hudfiängas,
den tredje skall brännas,
den fjärde upp och ned vändas.»

»Hör bara, vad gossarna sjunger!» sade de små
storkungarna. »De säger, att vi ska hängas och brännas.»

»Det ska ni inte bry er om», sade storkmodern. »Hör
bara inte på, så betyder det ingenting.»

Men gossarna fortforo att sjunga och pekade finger åt
storkarna. Endast en gosse, som hette Peter, sade, att det
var synd att göra narr av djuren, och ville alldeles icke
vara med om det. Storkmor tröstade också sina ungar.
»Bry er inte om dem!» sade hon. »Se bara, hur lugn er far
står, och det på ett ben!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free