Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 89. Bokskogen. Efter Richard Melander och Paul Rosenius m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det står ett stänk kring grenar och kvistar, det tätnar och
breder ut sig — vårens standar av ljusgrönt siden, burna av
silvergrå armar, frasande för en ljum fläkt.. .
Det är Skånes stora helgdag, när dessa skogar stå
nylöv ade.
Det ligger en sällsam dager därinne, dit solljuset silas
genom ljusgröna valv. Det är så tyst därinne, ty utan ljud
falla de lossnande knoppfjällen, och vindsuset tonar bort
bland ännu fuktiga, finhyllta blad, som falla ihop som silke
för fläktarna. Det är så svalt därinne, där mattan av
fjolårslöv ligger i dunkel, blott här och där med dallrande stänk
av solen. Går man fram på lövmattan, så frasar det lätt
under ens fötter. Det låter som ’tyst! tyst!’ Man väntar få
se en råbocks undrande ögon vändas emot en mellan
stammarnas mäktiga pelare. Och man går varligt fram över markens
duvkullor och harsyra, över gökärten och gulsugorna och de
himmelsblå violerna.»
Så skildrar en skånsk författare sin hembygds och
Blekings träd om våren. Men även i sommarskrud är bokskogen
fager. Det täta, mörkgröna lövvalvet, varigenom regnet
knappt kan tränga ned, bryter starkt av mot de sidenglatta
stammarna och icke minst mot de bruna, läderartade löven
nere på marken, vilka lysas upp likt guld av dallrande
solstrålar. De ha brett ut en tät matta för trädets fot och täcka
nu de sippor, som i vårdagar blommade i bokarnas skydd. —
Vackert är det också, när bokens grenar digna av mognande
frukter, de trekantiga ollonen i sina taggiga omhöljen.
Vad gran och fur äro för mellersta och norra Sverige, det
är boken för Skåne och Bleking. Hur sydländskt yppig
ter sig ej bokskogen i motsats till det karga allvar, som vilar
även över den frodigaste barrskog!
Boken tål icke sträng vinterkyla men älskar däremot ett
fuktigt klimat. Detta förklarar bokens egendomliga
utbredning, nämligen att den i västra delen av vårt land går vida
längre mot norr, än den gör i den östra. Bokens
nordgräns finner man, om man tänker sig en linje dragen
från Kalmartrakten genom Småland och Västergötland
fram till sg<ir& Bolivian. Norr om denna gräns träffas bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
