- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
387

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 99. Kosta glasbruk. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konservburk ut, i det närmaste färdig. Vidhängande
glasbitar klippas raskt av med en stor s. k. glassax.

Se där håller en man på med att blåsa ut ett dricksglas.
Det måste vi se på. När glaset kommer ur formen, liknar det
en såpbubbla eller en ballong med ett litet hål upptill — det
är märket efter där pipan släppt. Det överlämnas nu till en
annan arbetare. Raskt sätter han en droppe glasmassa på den
runda jiedre änden, klipper, skär och jämnar den nya
tillsatsen, så att den till slut bildar ett fint, smalt ben. Nu sätter han
en ny droppe glasmassa på, behandlar denna med sax och
jämnar den med träbitar — och vi ha den vackraste lilla fot på
glaset. Sedan glaset fått vandra igenom en kylugn med
avtagande temperatur, flyttas det in i den s. k.
sprängnings-verkstaden. Där sättes det på en kringsvängande skiva,
vilken för det tätt förbi en liten fin bensinlåga. I samma
ögonblick vårt glas kommer intill lågan, höres ett svagt klirrande
ljud, och överdelen av glaset skiljes av. Nu är det således ej
längre en ballong utan ett dricksglas med fot.

Men inte skulle vi bli belåtna med ett glas med så
skarpa, ojämna kanter. Det är ej heller meningen, att det skall
vara sådant. Tillsammans med tusentals kamrater föres
glaset nu in i sliperiet. I detta väldiga rum äro många arbetare
sysselsatta, var och en vid sin slipsten. En av arbetarna tar
glaset och för de övre kanterna hårt intill den
kringsvängande slipstenen. Vatten och sand spruta under tiden från ett
rör ned över stenen, och efter ett ögonblick är glaset fär-.
digt, kanterna runda och jämna. Till sist smältas kanterna
i en bensinlåga för att bliva hållbara och starka.

Men här i sliperiet slipas också de fina kristallglasen.
Låt oss se, hur det går till!

Mitt i rummet står ett bord, och vid detta äro några unga
flickor sysselsatta med att rita cirklar med vit eller röd färg
omkring dricks- eller vinglas. Dessa linjer äro jämte ett
modellglas den enda ledning arbetaren har, när han skall
pryda pjäsen. Och ändå åstadkommer han dessa underbart
vackra fördjupningar, skåror och stjärnor, som komma glaset att
skimra i alla regnbågens färger, när man håller det mot
solljuset. Den som skall göra så fint arbete måste ha medfödd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free