- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
402

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 104. Hur ett par världsberömda industrier blevo till. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själv yttrade grundläggaren senare på tal härom: »Jag hyrde
en lokal, kallade till mig ett par karlar, några kvinnor och
barn, men jag hade sannerligen ej klart för mig, hur jag
skulle sysselsätta dem.»

Det var mycket få av Lundströms bekanta, som trodde
på hans nya företag. Inte var det tillräckligt fint och
givande arbete för en så framstående och kunnig man! Och så
kallade man honom hånande »stickeprästen». Men han var klok
nog att ej bry sig om pratet, och efter ett år kunde han
sysselsätta ett sjuttiotal arbetare. Det var emellertid annat pris
på tändstickorna den tiden. Hundra buntar å 100 stickor,
förvarade i trädosor, kostade 3 riksdaler och 16 skilling banko.
Metalldosor att förvara de eldfarliga tändstickorna i såldes
även från fabriken och betingade, fyllda med stickor, ett pris
•av 2 riksdaler och 12 skilling dussinet.

En stor lycka för Johan Edvard Lundström var det att
få samarbeta med brodern, som visserligen ej ägde hans
rikedom på nya planer, men som var mera praktisk och
förtänksam. Genom resor i Sverige och Norge skaffade Carl
Lundström fabriken en större kundkrets, och då han år 1850
besökte England, lyckades han också där få betydande
avsättning för svenska tändstickor. Han är sålunda grundaren av
vår nu så stora utförsel av tändstickor.

Men arbetet med de nyttiga små tingestarna hade också
sina skuggsidor. En av de värsta var, att många arbetare
blevo sjuka genom den ständiga sysselsättningen med den
giftiga gula fosforn. Dess ångor angrepo särskilt käkbenen,
och ej sällan slutade lidandena med döden. Bröderna
Lundström, som ömmade mycket för sina arbetare, grubblade länge
över hur de skulle kunna göra tillverkningen ofarlig för
hälsan, och Johan Edvard gjorde en mängd försök att framställa
tändstickorna utan den giftiga tänd satsen. Han var för
övrigt ej den förste, som gjort försök i den vägen. Redan år
1844 erhöll nämligen professor Pasch i Stockholm patent på
en uppfinning, som gick ut på att utesluta fosforn ur
stickornas tändsats och förlägga röd, giftfri sådan till ett plån, på
vilket de lätt kunde tändas. Yad som drivit Pasch att syssla
med dessa saker, var fosforstickornas stora eldfarlighet. Gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free