- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
407

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 105. Pojken, som åt i kapp med jätten. Efter Hyltén-Cavallius »Svenska folksagor»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låter mig vara i fred, ska jag krama dig såsom jag nu
kramar vatten ur den här stenen.» När nu jätten såg, att
vallpojken var så stark, blev han rädd och gick in till
sitt. Därmed skildes vallpojken och jätten från varandra
för den gången.

Tredje dagen möttes de återigen i skogen. Pojken
frågade, om de ånyo skulle pröva styrka med varandra, och
jätten samtyckte härtill. Då sade pojken: »Far, jag tänker
det är ett gott prov på styrka, om någon av oss kan kasta
er yxa så högt, att den inte faller ned igen.» Det tyckte
jätten också. De skulle nu pröva på, och jätten kastade
först. Han svingade mycket hårt, så att yxan for högt
i sky. Men hur han än ansträngde sig, föll yxan dock
alltid till slut ned igen. Då sade pojken: »Far, inte trodde
jag er styrka var så ringa. Vänta, skall I få se ett bättre
kast!» Pojken svängde därefter med armen liksom för att
kasta väldigt högt. Men i. detsamma lät han yxan helt
behändigt slinka ned i skinnväskan, som hängde på ryggen.
Jätten märkte ingenting utan väntade länge, att yxan skulle
falla till marken. Men ingen yxa hördes av. Nu tänkte
han vid sig själv, att pojken måtte vara mycket stark,
fastän han var liten och klen till växten. Därefter skildes
de ifrån varandra och drogo åt var sitt håll.

När det lidit en tid bortåt, möttes jätten och vallpojken
igen. Jätten frågade, om inte pojken, som var så stark,
ville giva sig i hans tjänst. Vallpojken samtyckte härtill,
lämnade sina bockar i skogen och vandrade med jätten.
De kommo sålunda till jättens stuga.

En dag skulle jätten och vallpojken gå till skogs och
fälla en ek. När de kommo fram, sporde jätten, om pojken
ville hålla eller hugga. »Jag vill hålla», sade pojken men
undskvllde sig på samma gång med att han inte räckte
toppen. Då fattade jätten i trädet och böjde det till
marken. Men när pojken- nu skulle hålla fast, sprang eken
tillbaka och kastade honom högt upp i sky. Jätten stod
länge och undrade, vart hans dräng tagit vägen, grep
därefter till yxan och började hugga. När det nu lidit
en stund, kom pojken framlinkande; ty med knapp nöd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free