Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 112. Vid Hornborgasjön. Efter Gustaf Kolthoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge hade jag ej rott, förrän ett doppingbo med ägg
upptäcktes i vasskanten, och längre in i vassen lågo flera.
Alla voro do byggda av vass och överst klädda med
växtämnen, som fåglarna hämtat upp från sjöbottnen. I somliga
bon voro äggen synliga, men i de flesta hade fågeln täckt
över dem med växtämnen eller gyttja. Gärna önskade jag
skåda de vackra doppingarna på nära håll. För att bli i
tillfälle därtill sköt jag in ekstocken i vassen och lade mig
raklång på dess botten.
Brushane.
Knappt hade jag krupit ned, förrän ett obekant
fågelläte hördes i närheten. Jag for upp som en pil och såg
då en liten mörk fågel med hoppande vingslag komma
flygande över vassen. Jag hade ej sett denna fågel förut
men förstod, att det var den lilla näpna svarta tärnan.
Snart kommo tärnor från alla håll, både svarta och vanliga
fisktärnor. Oupphörligt skriade de små mörka, behagliga
fåglarna sitt »kitt, kitt, kitt» och svängde över vattenytan.
De vanliga fisktärnorna kretsade högre i luften och läto
därifrån höra sitt »tirri».
Jag försjönk i betraktelser över den musik, som
utfördes runt omkring mig. Sävsångarna sjöngo och skreko,
som tävlade de om att överrösta varandra, sumphönan
ropade oupphörligt sitt »huitt, huitt» inne mot land,
vatten-rallens gnisslande läte förundrade mig —- jag visste ej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
