Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 115. En stor handelsstad. För Läseboken av Sigurd Paradis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ångaren kan ta in ännu mer last. Kanske skola de
många trälådorna därinne i varuskjulet, vilka äro
fullpac-kade med tändstickor, sedan stuvas in i lastrummen. Och när
dessa ej rymma mera, kan det hända, att man på däcket
staplar upp massor av mindre furustockar, som kommit från
Smålands skogar. De skola användas som »pitprops», d. v. s.
gruvstolpar, i de många engelska kolgruvorna.
Om dessa påminner oss rasslet från kolet, när det
tömmes från de talrika kolångarna ned i pråmarna för att sedan
föras bort till de stora upplagen, som kanta stränderna uppåt
älven. Eller också lastas det i järnvägsvagnar, och det är
väldiga frakter av stenkol, som från Göteborg forslas inåt
landet.
Nu gå vi förbi en ångare, ur vars innandömen den
ena säcken vete efter den andra vinschas upp. Några
tulltjänstemän väga dem och hålla räkning på dem, ty utländsk
spannmål är en av de varor, för vilka köpmännen måste
betala tull. Staten tager tull för mycket annat av det vi måste
skaffa oss från utlandet, såsom kaffe, tobak, maskiner och
lantbruksredskap, och därigenom får statskassan varje år en
inkomst av ungefär 60 miljoner kronor.
Men se på den stora passagerarbåten, som just är färdig
att lämna hamnen! På kajen mittemot den står en skara
människor. Det är emigranter, de flesta unga män och
kvinnor. De taga farväl av sina anförvanter och vänner och få
deras välönskningar, när de nu lämna fosterjorden för att
söka sin utkomst i det stora landet därborta i väster.
Stunden är full av vemod. Några söka visserligen se glada och
obesvärade ut, och kanske de också äro det. Men för de
flesta är det ej så lätt att skiljas från hemlandet och från
allt, vad där blivit dem kärt. De vilja så gärna hoppas, att
de skola få det bättre därute. Varför skulle det ej lyckas
för dem som för så många andra? Dock — nu känna de,
att de äro knutna vid hem och fosterbygd med band, som ej
kunna slitas utan smärta. Under tårar lämna de fosterjorden,
som de kanske aldrig mer skola återse.
Skeppsklockan ljuder för sista gången, landgångarna
dragas in, och ångaren kastar loss. Långsamt bogseras den ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
