Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 121. De bohuslänska fiskena. Efter Sven Ekman, A. H. Malm, Carl Ramberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig lodrätt med utspärrade maskor, när de på riktigt sätt
kastas ut i vattnet. Flera garn göras fast vid varandra, och
radens eller, som den kallas, länkens ände fästes vid
fiskebåten. Medan fisket pågår, äro seglen nedfirade, men båten är
icke förankrad, utan får driva tillika med garnen. Sådana
garn kallas därför »drivgarn». Sedan garnen sålunda drivit
ett längre eller kortare stycke alltefter tillgången på sill,
halas de in i båten och sillen med dem.
Den mesta sillen brukar emellertid fångas under vintern,
då sillstimmen ha hunnit in bland skären. Eftersom vattnen
här äro trängre, packas stimmen liksom ihop, så att sillen
står tätare. Garnen läggas nu ut i vattnet på samma sätt som
vid drivgarnsfiske. Men eftersom sillen nu går mycket tätt,
behöva garnen icke driva för att liksom söka upp den. Här
förloras ej heller garnen lika lätt som i öppna sjön. Därför
kunna de fiskare, som sätta ut dylika garn, fara i land och
förrätta andra göromål, medan garnen stå ute några timmar.
Dessa måste dock fastgöras med tåg och ankare för att icke
drivas bort av ström eller storm. Sådana garn kallas
»sätt-garn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
