- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
476

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 121. De bohuslänska fiskena. Efter Sven Ekman, A. H. Malm, Carl Ramberg m. fl.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo visst, en hel mängd, men det är omöjligt att få
henne ur fläcken. Hon har störtat.»

Att »störta» är ett illistigt knep, som sillen tillåter sig
i yttersta nöd för att rädda sitt liv. Det tillgå^ &å$ att hela
stimmet på en gång liksom efter överenskommelse sätter
fart rakt ned mot bottnen. Stundom händer det, att försöket
lyckas, att »säcken» brister och fångarna bli fria.

Den här gången hålla dock »donen». Men man vågar
ej spänna på. Man orkar ej heller.

I stället får kännebåten ro in i den trånga cirkel, som
omslutes av vaden. Mannen i aktern sänker ned ett stort
lod och stöter och stöter. Plötsligt blir där rörelse i
vattnet. Det sjuder och bubblar som i en kokande gryta. Sillen
har låtit skrämma sig och går åter upp mot vattenytan.
In-hainingen kan börja igen.

En stund senare har man »säcken» längs sidan på
vad-båten. Det glänser och glimmar där nere, den ena blixten
korsar den andra.

Det är sill för tusentals kronor man har i vaden. Och
såld är den redan. De väderbitna männen räta på ryggarna
och se på varandra med ögon, som lysa av glädje. Så svänger
en av dem sin vante i luften och ropar »hurra»! De andra
stämma in. Det är varken taktfast eller melodiskt, men en
ton av äkta glädje klingar därur.

Icke alla ha lycka ombord. Ett vadlag får ingenting,
ett annat har redan på de glimrande fiskar, som sitta i
maskorna, kunnat se, att det är småsill, som finns i vaden. Och
den betalar sig blott hälften så bra.

Allra värst är det, när det händer så som för ett vadlag
näst intill de lyckliga fångstmännen. De ha sett en mängd
»sillskott», där de kastat, och ha börjat hala in under de
bästa förhoppningar. Men plötsligt stoppar det. Vaden
har hakat fast vid någon bergsknalt på bottnen. Man gör
flera försök att »lirka» sig loss, men det går inte. Intet
annat återstår än att veckla upp vaden från ena ändan. Sillarna
därinom får man låta löpa.

»Där gick en månads levebröd», säger en av fiskarna
tungsint. Så vänder han bussen och tar itu med arbetet igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free