Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 124. Havets hjältar - Dyngölotsarnas dödsfärd den 6 november 1911. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blivit kvar ombord, ha fått svåra törnar. Den förre har
fått ett par revben bräckta, och den senare ligger sanslös
i kajutan.
Lotsförmannen hade kastats ut ur båten med sådan
kraft, att han kommit djupt ned i vattnet, men ändå
förlorade han icke besinningen. Han undrade just, om båten
gått till botten — då han får känna något snudda vid
handen. Den drunknande griper ju om ett halmstrå: mannen
sluter handen och känner, att han fått tag i en tågända. Han
halar sig upp, kommer till vattenytan och finner, att det är
storskotet, som på detta underbara sätt räddat hans liv.
Lotsbåten har rest sig och seglar nu igen på egen hand.
Ingen kan styra den, ty rorkulten har gått förlorad vid
kantringen.
Lotsförmannen kommer så långt, att han får
armarna över relingen på båten. Men längre orkar han inte
på en lång stund, genomblöt och tung som han är.
Westerberg är ju den ende, som kan hjälpa honom. Under en kvarts
timme gör den gamle, svårt skadade mannen de mest
förtvivlade ansträngningar att få kamraten ombord. Först
sedan denne lyckats sparka av sig sina stora sjöstövlar,
kommer han äntligen upp på däcket. Men där blir han
liggande orörlig.
Medan lotsförmannen höll på att kravla sig upp på
båten, hörde han långt borta sin kamrat, som spolats över
bord, ropa på hjälp. Han hörde också, hur Westerberg ropade
till svar åt den drunknande: »Ja, käre Frans, jag hör dig nog,
men vi kan ingenting göra för dig.»
Sedan varken hörde eller såg man någonting av den
unge, käcke lotsen, som var så allmänt avhållen där på
kusten. Men där hemma i lotsstugan hade en ung moder med
fyra små blivit änka.
Lotsbåten seglade åstad utan rorsman och satte av sig
själv sådan kurs, att den måste krossas mot det drivande
fartyget. Det gällde de tre överlevande, nästan
maktlösa männens liv. Då lyckades den gamle Westerberg att
ensam, trots sina bräckta revben, få ned storseglet, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
