- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
496

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 126. *Vår i Halland. Av Gustaf Ullman - 127. Ur en hares liv. Efter Karl-Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126. Vår i Halland.

Plöjda ängar, brunt och grått.

Ljungbeklädda berg med buskar, knotigt stela.
Bortom allt jag ständigt dovt hör spela
böljebrus från havet dunkelblått’.

Yår i Halland: sälgen blommar gul;
ovan åsarna re’n lärkor drilla. —

Är det dig, min kust, de kalla ful?

Så oändligt vid, så drömlikt stilla. —

Gustaf Ullman.

127. Ur en hares liv.

Haren låg under en gran i ungskogen och tog sig en
middagslur.

Den granens lägsta grenar nådde ända ner till marken,
breda och täta, och bildade en riktigt hemtrevlig kammare
runtom stammen, ett tält med behaglig grönskimrande
skymning och med tjocka, präktiga väggar och tak.

Haren låg bra därinne, varmt och någorlunda skyddat,
men ändå njöt han ingen lugn sömn. Han hade onda och
oroliga drömmar, som han för resten alltid hade den här
tiden på-året. En hemsk tid! Marken och skogen voro ännu
mörka, jorden var grön, brun, svart — men själv hade han
redan fcr länge sedan ö.msat färg och fått på sig sin kritvita
vinterpäls. Det var rakt på tok — att själv vara bländande
vit, när allt omkring var mörkt. Det var, som om hela
jorden bara fanns för att vara en bakgrund, som skulle göra
honom så synlig som möjligt. Det kunde göra en stackare
högfärdig. Men det gjorde en också dödligt ängslig och
vettskrämd vid minsta ljud, och vad halp då all högfärd i världen!

De här tankarna surrade i harens halvdomnade hjärna,
där han låg i granriskammarn. Han tyckte, att det hela var
så nedrigt dumt och orättvist. Om man nu verkligen skulle
byta om färg, varför kunde man då inte få göra det på sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:13:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free