Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 131. Gottland. För Läseboken av Oscar Vilhelm Wennersten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa smådjur ha byggt upp ett land, som sträcker sig
mer än 120 kilometer i längd och nära hälften på bredden. På
det sydliga Gottland är kalkstenen delvis ersatt av sandsten.
En blick på kartan visar oss, att den västra kusten är
ganska fattig på öar men däremot begåvad med några vikar,
där seglaren kan få hamn. östra sidan är mera sönderskuren,
och vid dess nordände skulle man rent av kunna tala om en
liten skärgård.
Av större hamnar finnas icke många. Yisbys dyrbara
hamn är konstgjord och är i storm mycket svår att anlöpa.
De bästa hamnarna äro Klintehamn på västra kusten samt
Fårösund och Slite på den östra. Den sistnämnda
hamnplatsen är till och med utmärkt och anses vara en av Östersjöns
allra bästa, skyddad som den är av framför liggande öar och
holmar.
Flerstädes på kusten kan man se, hur vågsvallet under
årtusendens lopp urholkat kalkstenen och bildat egendomliga
grottor i berget, såsom vid Högklint söder om Yisby. Vid
Slite och på en del andra platser ha vågorna mejslat ut
enstaka väldiga kalkstenspelare, s. k. »raukar». Om dem
säger Sveriges störste naturforskare, Linné, i en skildring av
sin gottländska resa för 1 1/2 århundrade sedan, att »när man
var ett stycke ifrån dem, sågo de ut som stoder, bröstbilder,
hästar och jag vet inte vad för spöken». Den s. k.
Hoburgs-gubben på Gottlands sydligaste udde är just en sådan rauk.
Strax intill har havet urholkat en grotta, som kallas
»Ho-burgsgubbens kammare».
På många ställen finnas sänkor i kalkstensgrunden.
Dessa ha nästan alla varit vattensjuka marker, s. k. myrar
eller träsk. Men nu har man torrlagt de flesta myrarna
genom att leda vattnet ut till havet i ofta milslånga kanaler.
Så ha vidsträckta ödemarker förvandlats till givande åkrar
och betesmarker. Men naturforskaren beklagar, att så många
sällsynta växter försvunnit med vattnet, och att myrarnas rika
fågelliv nu är ett minne blott.
Öns yta är på det hela taget ett jämnt och slätt land.
Även här finnas s. k. alvar liksom på Öland, fastän icke på
långt när i så stor utsträckning som där. På Gottland är mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
