Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 135. Sagan om Hoburgsgubben - 136. Gotska Sandön. För Läseboken efter Gunnar Andersson, Algot Ruhe och Oscar Vilhelm Wennersten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nog har jag sett en och annan, som givit mer», svarade
drängen, som förstod att dölja sin glädje under en lugn och
menlös uppsyn.
»Inte vill jag vara sämre än andra», sade
Hoburgsgubben och öste på nytt en skovel silvermynt i drängens
säck. »Säg mig nu sannfärdigt, om någon plär giva mer, än
vad jag givit!»
»Sanningen att säga», svarade drängen, »en har jag
sett, som gav mer.»
»Nåväl, ingalunda vill jag vara sämre än någon
annan.» För tredje gången öste Hoburgsgubben i
säcken en full skovel med silvermynt, och därpå frågade
han: »Har. du sett någon giva mer, än vad detta är ?»
Drängen hade lyft något litet på säcken och därvid känt, att
han icke skulle orka bära mera nu. Därför försäkrade han
med en djup bugning, att ;han aldrig sett någon gi\ a mer’.
»Så gå då hem och bär till din husbonde den hälsningen,
att han, som nu är en riker karl, skall uppfostra sin son till
sparsamhet och arbete! Ty fyllda lador såg jag ofta den rike
lämna sina barn, men inom kort gick dessa barn med
tiggarstaven. Rikedom är en flyktig vän. Och vad fisket
vidkommer, så kan du säga din husbonde, att om han med
båt, åror och garn noga iakttager, vad jag förut lärt honom,
samt i morgon, när det kvällas, lägger ut garnen mitt emot
Grumpevik, så skall han få fisk nog för sig och sina gäster.»
Med detta besked och med den tunga faddergåvan
återvände den flinke tjänaren till sin husbondes gård. Bonden
blev nu en mäkta förmögen man, och drängen blev kvar hos
honom till döddagar, och där hade han det så gott, att han
aldrig kunde få det bättre.
136. Gotska Sandön.
Nära 40 kilometer rakt norr om Fåröns nordligaste
uddar höjer sig Sandön ur svallande Östersjö. Det är en ege£-,
domlig öi*i En nästan milslång sandhög ute i havet, ett land,
där det icke finns något fast berg, inga holmar, inga skär!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
