- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
546

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 138. Kopparstenarna. Efter Turistföreningens årsskrift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vad som strandat på dessa ur havet uppskjutande sylar,
sköljes vanligen ned i det omgivande djupet. Någon gång
kilas det dock fast så starkt, att det blir liggande kvar. När
havet under storm flyttat om sandmassorna och det sedan blir
vackert väder, kan det därför stundom hända, att man får
se t. ex. ett uppfläkt skrov med kringströdda maskindelar
ligga på grundet. Men några dagar senare är det åter betäckt
ay den vandrande vita sanden, och intet röjer dess
sorgliga saga.

Att fyrskeppets besättning under det enformiga livet
ombord längtar efter förbindelser med den yttre världen, är
givet, mest dock väl de medlemmar av besättningen, som äga
hustru och barn. Men även i det avseendet får man öva
sig i tålamod. De första åren efter fyrskeppets utläggning
på denna station (1883) passerade ej många fartyg, ty de
sökte alla att så mycket som möjligt hålla sig fjärran från
det farliga grundet. Numera våga sig skeppen närmare, men
i allmänhet gå de dock ett gott stycke ifrån fyrskeppet.
Endast med sydostvind komma de nära. Men då är vinden för
det mesta för frisk för att kunna tillåta någon förbindelse
med dem. En eller annan gång kommer lotsverkets ångare,
men eljest får posten lämnas och hämtas på Gotska Sandön,
dit den ju kommer endast en gång i månaden och ibland ej
ens det.

Dag efter dag skrida sommaren och förhösten framåt,
och senhösten kommer med sitt mörker och sina svåra
stormar. Seglarna bli färre, och de fåtaliga förbindelserna med
den yttre världen minskas ännu mera. Nu börjar
ensligheten att kännas tryckande. Sedan mera än ett halvår
ligger fyrskeppets besättning fastkedjad på samma punkt.
Man får dela sjömannens hårda liv men saknar hans
förströelse. Vem undrar väl, om tiden till sist börjar
kännas oändligt lång!

Efter Turistföreningens årsskrift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free