Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 141. Stockholm. För Läseboken av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blod, ligger i det gustavianska gravkoret den store Gustav
Adolf. Ingen kan undgå att röras vid den tanken, att här
vilar Sveriges störste konung, som i spetsen för vårt lilla folk
räddade trosfriheten åt Sverige och Nordeuropa. Mitt emot,
i karolinska gravkoret, ligga Karl X Gustav, Karl XI och
Karl XII, vilkas blotta namn väcka minnen av svensk ära,
svenskt arbete och svenska lidanden.
Yår nuvarande konungaätt har också sitt gravkapell
i kyrkan. En väldig stenkista av glänsande röd porfyr
omsluter lämningarna av ättens stamfader, Karl XIV Johan.
Bland övriga byggnader på Riddarholmen märkas Svea
hovrätt, fordom fältherren Karl Gustav Wrangels palats,
där rådstuvurätternas och häradsrätternas dom prövas,
Riksarkivet, där riksdagsbeslut och fördrag med främmande
makter, viktiga brev och handskrivna handlingar förvaras, samt
det stora Kungliga boktryckeriet, som är Nordens största
tryckeri.
Vid kajen ligga ångare, som befara Mälaren. Över
Riddarfjärden ser man Kungsholmen med dess fabriker, på
den andra sidan Söders klippvägg och längst bort ön Essingen,
som Bellman besjöng. Infärden till Stockholm från detta
håll är lika underbart vacker nu, som då skalden beskrev,
hur man rodde till Stockholm med grönsaker:
»Tornens spetsar blänka ren,
kors och tuppar glimma.
Morgonrodnans klara sken
syns i vattnets strimma.»
Man lägger nu som då till vid Munkbrohamnen,’ där
bondpojkar med motspänstiga kalvar och flickor med
körsbärskorgar stiga i land, häpna över bråket i staden och
larmet på de närliggande Nygatorna. Vi gå från Munkbron
längre inåt Stadsholmen och komma in på den gamla
trevliga Västerlånggatan med dess i sten uthuggna portaler från
1600-talet. Den är så trång, att man ej gärna kör där, men
där är alltid fullt med folk, som tittar i de många
bodfönstren. Gränsen mellan Södermanland och Uppland är
utmärkt genom en vid denna gata uppsatt gammal stentavla
med inskriften: »Uplandz och Sudermannalandz skillnad-).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
