Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 143. På Skansen. För Läseboken efter Axel Nilsson, Laura Fitinghoff, Albert Gellerstedt m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stapeln, från Hällestads församling i Östergötland. Det äi
en av dessa väldiga klockstaplar, som ännu här och där kunna
ses på landsbygden. Hällestadsstapeln är av en ovanlig höjd
och försedd med tunga klockor under takhuven. Den är
byggd omkring 1730 och har tagits sönder bit för bit och
forslats hit upp, delvis på bekostnad av medlemmar i
Hällestads församling. Härifrån har man den härligaste utsikt
över Djurgården och Stockholms hamn åt Saltsjösidan, över
Lidingön och Sicklalandets vackra stränder och skogklädda
berg. Hit når intet buller från den stora staden. Blott ögat
fägnas åt den solbelysta tavlan. Här råder den djupaste frid
i den högstammiga skogen. Endast då och då förnimma vi en
fågels locktoner eller se en liten ekorres muntra språng
mellan trädgrenarna. Här är Skansens kanske allra vackraste
punkt.
En ståtlig utsikt har man också från det väldiga
utsikts-tornet Bredablick, som ligger där uppe på granithällen,
Skansens högsta punkt. Från tinnarna där uppe skådar man vida
ut över Stockholm och dess omgivningar ända bort till
Vaxholm och Drottningholm.
« •
•
Vår vandring Skansen runt har gått i två stora cirklar,
den ena innanför den andra, först genom djurens område och
sedan genom stugornas krets. Vi ha nu endast några steg kvar
för att komma in i Skansens mittpunkt, det egentliga
folklivets område.
Fram på eftermiddagen samlås här mer och mer folk av
alla åldrar, mest ungdom. Vi stå i närheten av stora
fågeldammen och se ned till den s. k. Offerholmen. Hör du, vilka
underliga toner aom ljuda ? Det är en gammal fornnordisk skald,
som strängar sin gyllene harpa. Hans stora, vita skägg böljar
ned över bröstet, och i vemodsfulla toner tolkar han minnen
från flydda dagar. Kanske sörjer han den tid, som varit och
aldrig mera kommer åter. Hela mannen är en levande bild
från hedenhös. Hans tid är förbi, och med sin harpa vandrar
han bort över ängen, när musikkåren med Karl XII:s
drabanter i spetsen kommer tågande ned från Bredablick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
