Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 165. Sandvikens järnverk. För Läseboken av Gösta Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från maskiner och vagnar. Ånghamrarnas regelbundna, dova
dunkande och valsverkens beständiga klapprande iOch
surrande i förening med den hemlighetsfulla halvdager, som
här råder, gör en i början beklämd till sinnes. Men om en
stund har örat vant sig vid dånet och surret, och ögat förmår
snart att i halvdunklet uppfånga även enskildheterna. Nu
kan man fortsätta vandringen igenom verkstäderna.
Vi begiva oss först till masugnen och hyttorna — så
kallas masugnarnas nedre delar. Flammor slå då och då upp
ur masugnskransen, och omkring densamma äro sotiga
arbetare ständigt sysselsatta med att kasta in nya mängder kol
och malm i masugnens eldgap. Dygnet runt pågår detta
arbete utan uppehåll. Lager efter lager av kol och malm
sjunka ned i masugnspipan för att till sist framkomma
som svenskt tackjärn. Detta utgör i sin tur det
råmaterial, varav världens bästa stål framställes. Nere i
hyttan kunna vi få se, huru det smältande järnet samlas i
masug-nens nedersta del, och huru slagget rinner ut, segt och
vitglödande, och formas till den slaggsten, varav hyttor, verk
och hus här liksom i bergslagen så ofta äro byggda.
Nu skall utslag göras, d. v. s. att den smälta
järnmassan skall tappas ut. Med släggor och spett göres hål i den
lera och kvartssand, som tilltäpper öppningen,
utslagsbrös-tet, och fram bryter en bländande vit stråle av smält järn.
Som en gnistrande ström rinner den utefter utslagsrännan
ned i en lägre stående s. k. skänk, som liknar en stor gryta.
Etyttans tak och väggar lysas upp av ett rött, irrande sken.
Skuggor och ljus växla i snabb följd i alla de sotiga
skrymslena. och vrårna. Och hyttfolket står kring det
rinnande järnet. De se samma syn dag ut och dag in, men
intresset för deras vackra hantverk slappas aldrig, och med
kän-narblick bedömes järnets godhet. Sotiga, skäggiga och
svarta stå de där med skarpa drag och seniga kroppar i det
smältande järnets röda, flämtande belysning. Nu tar
järnströmmen slut, och hyttan ligger åter i mörker, men luften
är full av lukten från smält järn, kär för var bergsman.
Av tackjärnet skall blåsas bessemerstål. Skänken med
det smälta järnet dr ages på en tralla in i bessemerverJcet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
