Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 170. Fäbodliv i Härjedalen. För Läseboken av Eric Modin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fårskinnsfäll med överdrag av tyg, som är vävt av bjärt
färgat yllegarn. Handdukar, som äro en till två meter långa,
liänga på var sin sida om dörren. Även dessa ha röda,
broderade bårder. Ovan fönstret är en hylla, på vilken ligga
bibel, psalmbok, almanacka m. m. Spisen är vitmenad, och
i fönstret står en liten spegel. Från stugan leder en dörr
till en kammare, där kläder och dylikt förvaras, och genom
en annan dörr kommer man till boden, där man samlar
smöret och osten, som beredas under sommaren. Mjölken
förvaras i en med granris klädd jordkällare under stugan.
När solen gått upp, blir det snart liv på fäbodvallen.
Kossorna råma, och vallflickorna locka på sina kreatur. De
skola gå vall i skogen, och de älska morgonens tidigaste
timmar.
Så draga de långsamt nedför sluttningen, vallflickorna
sjungande och hojande och korna råmande av iver att komma
ned i skogen, ut på myr och mosse till betet. Sedan kan
man fram på dagen få se dem på någon stor myr långt borta,
men då synas de blott som små prickar i fjärran.
Och så ligger fäbodvallen åter lugn och stilla i solen —
endast en eller två fäbodstintor äro hemma. Vart ögat ser,
mötes blicken av idel skog och berg. Här är det, som vore
hela den yttre världen glömd, alla sorger och bekymmer
borta. Här råder ödemarkens djupa frid.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>