Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lia blivit ofantligt dyrbart att forsla allt byggnadsmaterial
den långa vägen till By dalen. Därför anlade Per Bertilsson
både en såg och en snickeriverkstad på platsen. Byggnadens
yttre och inre utseende bestämde han själv in i de minsta
småsaker. Följden blev, att varken hus eller möbler kommo att
utmärka sig genom någon konstrik stil eller annan skönhet,
men enkelt och praktiskt gjordes allting.
Hotellet kallades Drommen efter det storslagna fjället,
som majestätiskt behärskar hela Bydalen. Det byggdes i två
våningar, och även på vinden inrättades gästrum. Både på
nedre botten och i övre våningen löpte utef ter husets
långsidor täckta verandor. Från början hade man också försett de
översta gavelrummen med balkonger. Men mitt under
påskveckan följande år for snöstormen rytande fram genom dalen,
och i vilt raseri slet den av hela den övre delen av huset och
kastade tak och balkonger till marken ett femtiotal meter
längre bort. Efter den varningen aktade man sig för att
pryda husen med några utbyggen.
Men främlingarna ville inte bara ha rum att bo i,
brasor att värma sig vid och sängar att ligga i. De ville också
ha mat. Hittills hade de själva fått föra mat med sig i sina
ränslar och näverkontar, och i Bydalens fäbodar hade var och
en fått köpa så mycket mjölk och smör och ost han någonsin
ville ha. Men nu vände sig turisterna till sin vän Per och
bådo honom, att han också skulle anordna matservering. Det
tyckte han nästan var för mycket begärt. »Jag är ju bara
rätt och slätt en bonde», svarade han. »Jag har själv endast
någon enda gång ätit på ett hotell. Hur kan ni tänka er, att
jag skulle kunna bjuda er på mat? Ni är vana vid fin
dukning och uppassning och vid läckerheter.»
Men gästerna höllo fast vid sin begäran, och slutligen
gav Per Bertilsson med sig. Och som alltid, när han en gång
fattat sitt beslut, tog han sin sak grundligt. Han uppförde
en särskild byggnad för matsal och kök. Matsalen gjordes
så stor, att den med lätthet skulle kunna rymma hundra
gäster och några dussin till. En ung konstnär prydde väggarna
i salen med vackra fjällmålningar. Utefter rummets ena
långsida byggdes en stor och ljus veranda med tak och glas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
