- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
688

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om både resande och saker. Yi sätta oss bekvämt till rätta i
vagnen och önska, att den tre timmar långa skjutsturen inte
måtte bli alltför enformig och tröttsam. Men det komma vi
snart underfund med, att enformig är resan åtminstone inte.

Efter blott några minuters färd äro vi framme vid
Hallens gamla egendomliga kyrka med sin fristående
klockstapel, som är byggd av tjocka bjälkar och klädd i ett
fjäl-ligt pansar av trä. När vi hunnit upp på krönet av en hög
backe ett stycke längre fram, får skjutsbonden hålla in
hästarna. Yi måste ovillkorligen en stund i ro betrakta den
vidsträckta och fagra utsikten. I djupet nedanför
backarna utbreder sig Storsjöns vida vattenspegel med en
oändlig rikedom av fjärdar och sund och skogklädda öar och
holmar. Åt andra hållet se vi ett stycke äkta jämtlandsbygd:
längst bort den mörka granskogen och sedan ängsmark med
kullar och sluttningar i mjuka linjer, en björkdunge här ocli
var, höhässjor i långa rader och många små, grå lador samt
allra närmast några bondgårdar och gammaldags matbodar
med potatisland och kornfält omkring. Just nu övergjutes
landskapet av solens strålglans, så att himlen flammar i rött
och böljorna glöda i purpur och guld, medan bergen i fjärran
äro insvepta i ett blekblått hölje.

Men färden går vidare rakt in i skogen. På långa
sträckor stå de kraftiga granarna skyhöga och raka i täta led
ända intill vägkanten. På andra ställen är skogen glesare,
och vi skymta genom gläntorna någon enstaka ängsmark eller
en liten skogstjärn, vid vilken stora flockar av vildänder
ha sitt tillhåll. Här och var ligga väldiga träd kullvräkta
av stormen, som ryckt upp dem med rötterna.

Vi fara förbi några fäbodar. Somliga av dem stå nu
för tiden övergivna, sedan bönderna börjat lämna sin mjölk
till mejerierna. Men vid ett par av dem se vi rök stiga upp
ur stockhusets skorsten och höra kor råma i närheten. Yore
vi nu inte så bortskämda, så att vi åkte fram genom
vildmarken, då skulle vi naturligtvis genast taga av från den
jämna landsvägen och ge oss in på den upptrampade
fäbod-stigen för att vila ut en stund i den lilla grå stugan och
vederkvicka oss med nysilad mjölk för fortsatt vandring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free