- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
692

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

massan lik en väldig och skyhög jättemur. Men av
Väster-eller Sällsjöfjället däremot ser man från hotellet ingenting
annat än den mörkgröna skogen, som i norr begränsar
fäbodvallen, och denna är klädd med grönskande ängar ända
ned till stranden av den vackra sjön och den brusande ån.
Blott bergbäcken, som porlande dansar ner över
gårdsplanen, sjunger om smältande snö och is i Västerfjällets skrevor.

*



Redan nästa dag ge vi oss i väg uppför Västerfjället.
Per Bertilsson har anlagt en stig ditupp, och den är mycket
bekväm för att vara på fjället. Här och där äro även bänkar
uppsatta till viloplatser för dem, som äro föga vana att vandra
eller mindre starka. Skogen är fylld med doft av gran
och linnea. Trastarna sjunga. Granar och tallar och enar
och björkar växa höga och raka. Mellan träden utbreda
sig vackra gräsmattor, eller också äro backarna klädda med
lingon- och blåbärsris. Vid stränderna av de talrika
bäckarna är marken smyckad med hundratals färgrika blomster.
Stormhattarna höja stolt sina gredelina spiror, blåklockorna
ringa i det frodiga gräset, den späda, gula fjällviolen växer
i massa vid sidan av geranier, som skifta från mörkrött till
snövitt, smörblommorna glänsa i gult och stjärnblommorna i
vitt. Här har blomstervännen funnit ett paradis!

Men stigen blir alltmer backig och brant. Träden få ett
annat utseende, som tydligt vittnar om den kamp de föra
mot köld och storm. Där ligga några väldiga granar
kull-slagna och avbrutna, och kamraterna i deras närhet äro
knotiga och barrlösa. De träd, som vågat höja sig över den
skyddande omgivningen, ha fått svarta och vissnade toppar.

Snart tar granskogen helt och hållet slut. Om man ännu
högre upp påträffar någon enstaka gran, är det blott en
liten, nästan barrlös topp, som lyfter sig upp ur en matta av
jordkrypande grenar. Men den seglivade björken klättrar
ännu högre uppför fjällbranten. Smutsgrå och skrovlig blir
stammen, som är nästan utan topp, knotiga och ledbrutna äro
grenarna, och de sluta med glesa lövruskor av tjocka och
ludna blad. Liksom för att dessa träd skola bli än mer
spöklika, äro grenarna behängda med skäggiga, grå lavar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free