Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin - 173. *Vägbyggaren. Av Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saknad lämna vi Bydalen. Vid avskedet tröstar oss Per
Bertilsson med att vi ju kunna komma igen om några månader
och fira jul i fjällen, ty sedan några år håller Per Bertilsson
sitt hotell öppet även under vintern. Han lovar oss att få åka
i den nya, fina släden efter klingande bjällermusik genom de
snöglittrande skogarna och berättar, hur härligt det är att
på skidor ila utför de snöklädda fjällsluttningarna.
Per Bertilsson utbringar ett leve för de resande. Vi
besvara det med kraftiga hurrarop till Bydalens ära. Och
hästarna sätta sig i rörelse. I raskt trav köra vi bort genom
skogen.
Vårt hjärtas känslor måste ta sig uttryck. Högt och
kraftigt ljuder vår enkla sång. Vi bringa vår hyllning åt
den fagra och storslagna naturen runt omkring oss. Det är
den från barndomen inlärda sången om landet i Norden, det
gamla och fria och fjällhöga landet, det tysta och glädjerika,
sköna. Men varje ord har fått en ny betydelse för oss, en
vackrare och djupare mening än förr.
Elly Westin.
Mörka, villsamma skogar täta,
hav, vars vidd ingen blick kan mäta,
höga murar och gravar djupa
skilja mänskorna från varann —
öknar stiglösa, berg som stupa,
klyftor gapande,
tvedräkt skapande
mellan folk, mellan man och man.
Å, att riva de murar höga,
vilka skymma för håg och öga —
stigar fram över öknen leda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
