- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
706

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 176. Storskogen. För Läseboken av Per Holmén med citat från Karl-Erik Forsslund m. fl.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176. Storskogen.

Sverige är de stora skogarnas land. En tid har funnits,
då skogen bredde ut sig från sydligaste Skåne till nordligaste
Lappland med blott en. och annan glänta vid sjöarnas och
flodernas stränder. Men skogen fick så småningom vika för
odlarens yxa och spade. Åkerjorden fick allt större värde,
medan skogen ansågs nästan värdelös.

Också är skogen i våra dagar till allra största delen
undanträngd till den mark, som består av krosstensgrus. Ty
denna mark är så svår att odla och ger så ringa lön för
mödan, att nybyggaren icke gärna slår sig ned där. Men här
trives barrskogen förträffligt. Med sina rötter tränger den
mellan stenar och block djupt ned i jorden, och över den
ojämna ytan reser den högt sina pelarlika stammar.

Omkring hälften av Sveriges fasta yta upptages av
sådan mark. Det är huvudsakligen de områden, som efter
istiden aldrig varit sänkta under havet, således Sydsvenska och
Nordsvenska höglanden.

På det förstnämnda är skogen numera för det mesta gles
och späd. Människorna ha nämligen för längesedan lärt sig,
att skogen kan förvandlas i pengar. De ha börjat med att
fälla de största och vackraste furorna, vilka giva det
dyrbaraste timret. Därefter har turen kommit till de mindre
furorna och till granarna, och så ha småningom stora områden
blivit kalhuggna.

Även i nordliga Sverige ha människorna mångenstädes
farit hårt fram med skogen. Men här äro skogsvidderna
ofantligt mycket större, och väldiga områden stå ännu orörda
av timmerhuggarens yxa. Här kan man skåda skogen i all
dess ursprungliga skönhet och majestät. Här träffar man
vild och ogenomtränglig skog men också jämn, vacker
timmerskog med »idel regelbundna furor, raka i stammen, starka
vid roten, släta i barken och alla nästan jämntjocka. Yxan
har ännu icke bragt en enda av dem att darra,
stockhuggaren har icke gjort sig ärende hit och tjärbrännaren icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:13:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0720.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free