Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 181. Skogens fiender. För Läseboken av Per Holmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barken är svedd, men där innanför stiger ännu saven. De
komma att leva.
Åter sållas över den öde nejden tusentals barrträdsfrön.
Men det dröjer kanhända tiotal av år, innan den förbrända
myllan hunnit förvandlas så, att fröna kunna slå rot och
utveckla sig. En dag skall dock växt- och djurliv åter breda
ut sin rika mångfald på det gamla brandfältet. Elden, som
förödde så mycken värdefull skog, har också på sina ställen
utfört ett gott och nyttigt rensningsarbete. Den försumpade
skogstrakten har lagts blottad och bar för solens strålar. Nu
äro vitmossa och ris besegrade, och över deras aska skall
vinden än en gång susa i stolta furors kronor.
Nunnan. Till vänster en hona och till höger en hanne.
Så går livet i de stora skogarna sin ständiga kretsgång.
Skogen kämpar med sina fiender, den besegras och dör men
står upp på nytt.
Eld och vitmossa äro farliga fiender till skogen, men de
äro icke de enda. Stilla och obemärkt arbeta även andra på
skogens undergång. Bland dessa märkas i synnerhet vissa
insekter. Den mest bekanta bland dem är måhända nunnan.
Nunnefjärilens larv lever av granens och tallens barr. I
allmänhet uppträder denna insekt ganska sparsamt och
åstadkommer ingen större skada. Men så inträffa några för
ägg och larver gynnsamma somrar, och helt oförmodat ser
man skogen vimla av nunnefjärilar. De närmast följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
