Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 181. Skogens fiender. För Läseboken av Per Holmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tallens virke är hårdare och mera rent från kvistar än
granens och således värdefullare. Till en början avverkade
man därför också huvudsakligen tall. Med en dov suck föll
den ena efter den andra av skogens jättar till marken.
Stammen sågades av i två eller tre stockar och fördes till
sågverken. Toppar och grenar fingo ligga kvar. Dessa hindrade
återväxten och gjorde skogstrakten svår att beträda. Över den
förödda nejden reste sig här och var de yviga granarna. Men
dem ansåg man i det närmaste värdelösa, och man lät dem
därför vara i fred. Så bredde skogsskövlingen ut sig från kusten
mot obygderna i det inre. Allt längre väg fingo stockarna
att segla, innan de nådde den vassa sågen, som delade upp dem
i bräder, plankor, sparrar och läkten. De härliga tallmoarna
förvandlades till ödemarker, fyllda med ris och bråte.
Men till slut började människorna vakna till besinning.
Det stod med ens klart för mången: »Om denna ödeläggelse
får fortfara, tillfogas vårt land en obotlig skada.» Under
senare hälften av 1800-talet stiftades därför en lag, vilken i
vissa delar av riket förbjöd försäljning av timmer, som icke
nådde en viss angiven grovlek-. Härigenom hade man i någon
mån lyckats skydda ungskogen. Sedermera har ännu en lag
tillkommit, som ålägger skogsägaren att vid avverkning sörja
för skogens återväxt. Toppar och annat ris få icke längre
ligga kvar på hj^gget och hindra återväxten, och man måste
antingen vid skogsfällningen kvarlämna tillräckligt med
fröträd eller ock genom plantering söka uppdraga ny skog.
I våra dagar bedrives också avverkningen på ett
förståndigare sätt än förr. Avfallet tillvaratages och användes för
beredning av träkol. Och granen har numera funnit en
riklig användning icke blott som timmer utan även och framför
allt för beredning av trämassa. Visserligen bedrives
mångenstädes avverkningen ännu alltför ivrigt, men man söker också
att så långt som möjligt sprida kännedom om skogens rätta
skötsel och vård. Det står i människans eget val, om hon
skall räknas bland skogens fiender eller bland dess vänner.
Hon har i sin makt att på många sätt underlätta skogens
uppkomst och utveckling. Genom plantering kan hon hjälpa
den att erövra nakna ödemarker och kala berg. Hon kan ge~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
