- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
740

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 184. *Karlatag. Av Jonatan Reuter - 185. Hos lapparna. För Läseboken av Karl Bernhard Wiklund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ja, må man tala om död och bragd
och dater av tusen slag! —
Att stå emot nöden oförsagd,
det kallar jag karlatag.


                                                Jonatan Reuter.

185. Hos lapparna.



Det är en vacker vinterdag. Vill du följa med mig upp
till lapparnas land? Skynda dig upp på tåget, som frustar
bort genom de snöhöljda trakterna! Mot norr bär kosan och
inåt de stora skogsvidderna.

Så stannar tåget vid Murjeks station. Vilket underligt
namn! Du är ju i Sverige, men ändock är det ett namn av
främmande klang, som du här möter. Och där utanför
stationshuset står en liten, pälsklädd man med ett utseende,
som tydligt röjer hans främmande ursprung, och med en
egendomlig dräkt. På huvudet har han en
sockertoppformig blå mössa och på fötterna ludna skor. Pälsen är av
gråbrunt renskinn med håret vänt utåt. Omkring livet har
han ett bälte, som är vävt av brokigt garn. Den höga
kragen på pälsen går upp under öronen på honom, och ned på
kragen faller hans långa, svarta hår. Låt oss gå och prata
med honom! Han ler vänligt mot oss, och det glimtar till
i de mörka ögonen, som ligga djupt inne i det bruna,
väderbitna, breda ansiktet. Så hälsa vi på honom på hans eget
språk: »Puoris!» Och han svarar: »Puoris, puoris!» och vi
skaka hand med varandra.

Det är den förste lapp vi träffa på vår färd. Nu äro
vi i lapparnas gamla land, där detta folk och icke svenskar
givit namn åt trakten, och där detta folk strövade omkring
med sina renar eller sutto och fiskade vid sjöarna
månghundrade år, innan svenskarna kommo hit och började bryta bygd.
Nu är allaredan den största delen av Lapplands befolkning
svensk, men ännu finnas där många lappar. Hela
Lappland har nu omkring 60,000 inbyggare. Av dem äro icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:13:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free