- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
758

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 188. Kiruna och Ofotenbanan. För Läseboken av Otto Sjögren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sommaren. Dessa fjäll komma allt närmare, och snart reser
Gellivare Dundret sin kala hjässa över oss. Nedanför dess
fot ligger ett stadsliknande samhälle. Det är Gellivare. Ett
stycke mot norr se vi några höjder, som stiga upp över
barrskogen. Det är Malmberget. Härifrån kommo de
malmtåg, som vi mötte på vår färd. De höllo då på att frakta
malmen ned till havskusten. Järnmalmslagren ha endast några
årtionden brutits i större omfattning, men under denna korta
tid ha här vuxit upp flera stora samhällen med tillsammans
mer än 10,000 invånare.

Vi skola dock ej nu stanna vid dessa gruvor utan
fortsätta ytterligare tio mil mot norr till malmfält, som äro
ännu större än Malmbergets. Åter bär det ut i ödemarken
över sumpiga myrar och genom enformiga, dystra barrskogar.
Endast här och där ser man en torftig människoboning.
Men naturen börjar så småningom ändra skaplynne. De
mossbelupna, magra granarna och tallarna bli alltmer
uppblandade med björkskog. Landskapet, som förut haft en enformig,
gråbrun färg, börjar alltmer skifta i gladare, gröna färger.
Luften blir högre och klarare, och bergkullarna, mellan
vilka järnvägen drager fram, få allt flera snöfläckar. När
vi passera en floddal, skymta vi långt borta i väster höga
bergtoppar, som äro alldeles beklädda av snö.

Efter några timmars färd genom obygderna se vi ett
berg av egendomlig form resa sig framför oss i norr. Det
höjer sig brant över vidsträckta myrmarker, och dess kala
sidor sänka sig i talrika avsatser som jättestora trappsteg
ned mot slätten, öster om bergets fot reser sig en kulle,
på vars grönskande sluttning vi skåda en mängd vita
byggnader. När vi komma närmare, varsna vi, att trappstegen i
berget äro uthuggna av människohand. Det är Kirunavara,
Sveriges största malmberg, och husen på bergkullen äro
Kiruna.

Tåget stannar vid ett stort och vackert stationshus. Vi
äro framme vid målet för vår resa. Ovan stationen höjer
sig den bergkulle, på vars björkbevuxna sluttning Kiruna
är beläget. Björkarna här äro ej lika dem, som man är
yan vid i södra Sverige. Stammarna äro krokiga och för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free