- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
766

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 188. Kiruna och Ofotenbanan. För Läseboken av Otto Sjögren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av Ofotenbanan. Strax väster om stationshuset går gränsen
mellan Sverige och Norge.

Riksgränsen är en stor station. Om vintrarna, då många
armar behövas för att hålla banan fri från snö, kan
befolkningen där gå upp till flera hundra personer. Det (är
en hård och ogästvänlig natur här uppe. De ofantliga
snömassor, som hopa sig under vintern, bruka ligga kvar
långt in på sensommaren. Våren kommer sent. Först långt
fram i juni, oftast ej förrän i juli, går isen bort från sjön.
Under den korta .sommaren, som vanligen inskränker sig
till en, högst två månader, äro regn och dimma vanliga.
Vad som i södra Sverige kallas för sommar har nian här
endast några få dagar eller, under särskilt gynnsamma år,
några veckor.

Under det vi besett gränsstationen, har det svenska
loket kopplats ifrån och ett norskt satts framför våra
malm-vagnar. Yi fortsätta nu in på norskt område. Vi följa först
en djup dal, där en älv brusar hundra meter under våra
fotter. Tåget går genom tunnel efter tunnel, och dessemellan
glider det fram på en smal bank i fjällsluttningen.
Dalgångens botten blir bredare. Björkarna börja åter växa
invid älven och klättra snart ända upp till järnvägslinjen.
Framför oss se vi havet, närmast en smal fjord, begränsad av
branta bergväggar, och längre ut en bred vik, bakom vilken
snöfjällen sträva upp mot skyn. Plötsligt äro vi ute på
kanten av ett bråddjup, där vi se fjordens grönblå vattenyta
fyra hundra meter under oss. Sedan följer banan fjorden,
under det den jämnt sänker sig ned mot havsytan. Ju längre
ned vi komma, dess rikare blir naturen. Björkarna bli högre
och kraftigare, och tallen är ej längre sällsynt.

Efter en och en halv timmes färd från gränsen äro vi
nere nära havsytan, och tåget stannar vid Narvik,
Ofoten-banans slutpunkt. Det är liksom Kiruna ett ungt
samhälle och har omkring 5,000 invånare. Innan järnvägen
byggdes, funnos här endast ett par små bondgårdar och
några fiskarkojor. Nu råder här ett rörligt liv. I hamnen
ligga ofta 4 eller 5 stora malmångare samtidigt och vänta
på last.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0780.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free