- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
772

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 191. Från »Midnattssolens sjö» till »Lapplands paradis». Efter Otto Sjögren, Valdemar Langlet, Alfred Wahlstedt och Sigurd Norrbin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

luften hade jagat tröttheten ur kroppen. Man erfor en
känsla av lugn och välbehag. Aldrig tröttnade ögat att
glida över vidder utan slut, att följa fjällkäglornas stolta
linjer och leta sig fram genom trånga dalgångar. Och över
denna stelnade värld låter solen flöda strömmar av ljus,
värme och liv. Den ger åt de närmaste snöfjällen en
bländande glans, som småningom mattas till svagaste rosa och
låter de avlägsna fjällen tona bort i eterns blå. Genom
den absoluta stillheten höres då och då ett egendomligt
rasslande ljud av något snöras nere i jökelklyftorna.»

»Men nu måste vi tänka på återtåget.

Solen höll på att gå ned och göt ett rött, varmt
skimmer över de framför oss liggande fjällens norra
sluttningar, medan vi befunno oss i skuggan av Kebnekajses
toppkam. Skuggan växte och började krypa uppför
fjällväggarna mittemot oss, tills den sista glöden slocknat
uppe pä topparna. Men ljuset blev kvar, fastän solen gått
ned. Ända långt ned i klyftorna kunde man icke märka
någon skymning.»

*



Från Kebnekajse går färden till Stora sjöfallet i Lule
älv. Det väldiga vattenfallet ger sig till känna nästan på en
mils avstånd. Något mäktigt gripande är det att höra dess
dova brus där uppe i den stora ödsligheten så långt, långt borta
från människors ävlan. Hur liten och obetydlig man känner
sig här djupt inne i naturens stora helgedom!

Men ju närmare man kommer fallet, dess starkare hörs
dånet. Slutligen se vi framför oss »Nordens Niagara», med
fjälljättar i rad som vaktare vid detta Lappmarkens under.

Vår turistfärd slutar i »Lapplands paradis»: i
Kvick-jock. En av Lule älvs källfloder utfaller här i en långsträckt
sjö och upplöser sig därvid i ett virrvarr av flodarmar och
kanaler, på vilka den med farvattnet obekante har svårt att hitta
rätt.*I^endomligt är det att ro omkring här under al, björk och
vide, som böja sig ut över det kristallklara vattnet. Vilken
blomsterprakt vid midsommartid! Gula, blå och vita
blommor i rik växling och fågelsång i varje buske! En
lustgård är det mitt uppe i fjällvärlden. Långa stunder kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free