Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 199. Kunna vi veta något om livet i Sverige för flera årtusenden sedan? För läseboken av Carl Grimberg - 200. Träskfolket. Efter Eric von Rosen och Otto Frödin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telegraf och telefon, vi ha svårt att tänka oss tillbaka
till den tid, då människans liv var en daglig kamp /mot
hunger och köld och mot skogens vilda djur, till den tid,
då hon levde ett liv, som i mycket liknade djurens. Men
även på denna tid visade människan sin överlägsenhet
över djuren: hon förstod bland annat att framkalla ieh
den. Med den värmde hon sig mot vinterns isande
stormar, vid den tillredde hon sin föda, med elden skrämde
hon bort de nattliga rovdjuren. Ensam bland vår jords
varelser har människan förmått finna ett medel att
framkalla och bevara den värmande och ljusbringande
naturkraften. Just detta visar hennes höga begåvning. När
människan en gång i tidens gryning lärde sig framlocka
elden, då var den betydelsefullaste av alla upptä.kt.r och
uppfinningar gjord. \
Carl Grimberg.
200. Träskfolket.
I träskmarkerna vid Bangveolosjön djupt inne i det
vildaste Afrika bor ett egendomligt negerfolk. De äro så
skygga, dessa människor, att blott några få vita män
lyckats få se dem. För att skydda sig mot ovälkomna
besök ha de valt träsket till boplats. En svensk
forskningsresande, som nyligen besökt dessa svårtillgängliga
trakter, berättar ungefär följande:
Då vi kommit ett stycke ut i träsket, fingo vi syn
på några små gräshyddor. Vi förstodo genast, att det var
det egendomliga folkets bostäder. Men ingen levande
varelse kunde upptäckas. Det var tydligt, att de vaksamma
träskborna fått syn på oss och hunnit dölja sig bland
säv och vass. Då begav jag mig ensam och utan synliga
vapen, för att ej skrämma infödingarna, ut i träsket med
stora klasar av frestande, vita glaspärlor i händerna. ’Men
länge fick jag vänta. Slutligen fick jag långt ute i
träsket se några svarta gestalter dyka upp kring de
avlägsna hyddorna. Men varje försök att taga mig dit hejdades
av bubblande dy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
