Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 208. Nordmannaliv under vikingatiden - Grims söner på vikingafärd. Efter Egils saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de nått .skogen, stannade Egil och sade: »Denna
färd är icke värdig härmän. Vi ha stulit bondens gods,
utan att han vet något därom. Aldrig skall den skammen
hända oss. Nej, vi måste vända åter till gården och giva
dem besked om vad där skett.»
Men alla satte de sig emot detta; de ville till skeppet.
Då satte Egil ned mjödkannan. Och så gav han sig
till att springa mot gården.
När han kom fram, såg han, att tjänstesvenner gingo
från kökshuset med fat, som de buro in i stugan. I
kökshuset såg han en stor eld med kittlar över. Han gick
dit in.
Stora stockar hade forslats dit. Egil tog en stock och
sköt den ände, som lågade, upp mot takskägget. Där fick
elden fort fäste i nävern.
Ej långt därifrån låg en hög vedträn. Dem staplade han
upp framför stugudörren.
Elden bet sig raskt över takbräderna.X
Männen, som sutto där inne i dryckeslaget, visste intet
av, förrän flamman stod in genom taket. Då rusade de
till dörren. Men här var ej lätt att slippa ut, ty vedträna
hindrade, och Egil vaktade dörren och drap både på tröskeln
och utanför de flesta, som sökte komma ut.
Bonden sporde, vem som stod för elden.
»Just den står för elden», svarade Egil, »som du i går
kväll minst skulle trott därom. Varmt bad skall du ha
till tack för mjuk bädd, som du bjöd mig och mina män
på. Här är nu densamme Egil, som du lät fjättra ;och
binda vid pålen i huset, som I så noga låsten till. Jag
skall löna dig för mottagandet så, som du förtjänat.»
I detsamma tänkte bonden slinka ut i mörkret förbi Egil.
Men i blinken högg Egil ned honom, och många andra
gav han där banehugg.
Det varade blott ett ögonblick, förrän stugan flammande
föll samman. De flesta, som voro därinne, blevo dödens.
Men Egil vände åter till skogen. Där fann han sina
följeslagare, och alla drogo så ned till skeppet. Egil sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
