Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 271. Bland svenska skären. Av Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och trähästen ha de tagit med sig!»
Men då berättade Ehrensköld, att det var
Brandklipparen, och medan högborna grevinnor stego ur vagnen
med bröd och socker för att kunna få berätta för sina
efterkommande, att Brandklipparen en gång ätit ur deras hand,
tömde han kannan i botten och bultade i bordet till
tecken, att kamraterna åter skulle bryta upp.
»För din hemsjukas skull unnar du oss varken att sitta
eller sova», knotade kamraterna. »Anrättas en måltid,
ropar du strax åt oss att stiga upp och gå vidare, innan
köttet ens blivit förskuret...»
Då blev han misstrogen och hatfull mot sina forna
vänner, och en morgon smög han sig bort före de andra.
Han behövde knappast läsa på vägvisartavlorna eller
spörja. Han visste, att han gick mot norr, att han alltid
vek av den genaste vägen. År efter år hade hemsjukaln
blivit honom allt mer övermäktig, och då nu vart steg
äntligen förde honom närmare mot de bygder, om vilka
han aldrig talade, meii på vilka han beständigt grubblade,
växte endast hans längtan i styrka. Ibland kunde han
stanna med händerna korsade över påken och stirra på
vägen, men utan att han själv visste därom, begynte han
så åter att gå och gå. Hände det en regnig natt, att han
med hårda ord blev bortvisad från en dörr, där han
ödmju-kat sig och kallat sig en fattig svensk trosskusk, som bad
att få ett stycke bröd vid den värmande brasan, då glömde
han, att han icke längre var på krigsstråt. Såg han då
genom fönstret brödkakorna och mjölkskålen på bordet i
skenet från spiselglöden, böjde han upp blyremsorna och
plockade upp ett par tro, små rutor och tog för sig så mycket
av anrättningarna, som han kunde räcka. Men bäst som
han stillade sin törst och stoppade säcken full med
bröd^-bitar, kom han ihåg, att han var god krigsman, och stack,
innan han gick, in påken och drev den så dundrande hårt
i bordet, att skålar och kakor hoppade. Då förstod
husfolket, som sprang till från alla sidor, att det inte var
någon vanlig tjuv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
