Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 317. Ur Tegnérs diktning - *Sång till solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över kindernas brand.
Ty dn sörjer den dag,
då dig hämnaren vrok
ur sitt heliga lag
och du föll från hans knän
uti öknarna hän.
Säg mig, blir du ej trött
på din ensliga gång?
Blir ej vägen dig lång,
som så ofta du nött?
I mångtusende år
har du kommit igen,
och dock gråna ej än
dina guldgula hår.
Som en hjälte går du
på din glänsande stig,
dina härar ännu
välva trygga kring dig.
Men det kommer en stund,
då din gyllene rund
springer sönder: dess knall
manar världen till fall.
Och som ramlande hus
störta skapelsens hörn
efter dig uti grus;
och den flygande tid,
lik en vingskjuten örn,
faller död därbredvid.
Far en ängel då fram,
där du fordomdags sam
som en gyllene svan
genom blå ocean,
se, då blickar han stum
kring de ödsliga rum.
Men dig finner han ej,
ty din prövning har slut,
och försonad alltnog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
