Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 322. Johan Ludvig Runeberg. Av Marie Louise Gagner - 323. Ur Runebergs diktning - *Vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 6 maj 1877 avsomnade skalden. Begravningen var
en sorgefest för hela landet. Djup och innerlig var saknaden,
men ingen bitterhet mängde sig däri, ty större och starkare
än sorgen var tacksamheten över att Gud värdigats skänka
det lilla landet ej blott en stor skald utan en skald, som
genom sin ädla personlighet varit en uppfostrare för sitt
folk så, som få diktare varit det.
Marie Louise Gagner.
ix
323. Ur Runebergs diktning.
Vårt land.
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o, dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.
Vårt land är fattigt, skall så bli
för den, som guld begär.
En främling far oss stolt förbi,
men detta landet älska vi.
För oss med moar, fjäll och skär
ett guldland dock det är.
Vi älska våra strömmars brus
och våra bäckars språng,
den mörka skogens dystra sus,
vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
allt, allt, vad här som syn, som sång
vårt hjärta rört en gång.
Här striddes våra fäders strid
med tanke, svärd och plog.
Här, här i klar som mulen tid,
85—221105. Läseboken, Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
