- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
6

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kola-Pelle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stod som kvastris omkring skallen och skägget var
som en vissen krusbärsbuske. Hans ben voro mycket
korta och byxorna voro dubbelt så långa som de
behövt vara, ty de voro gåvor och han hade aldrig
kommit på idén att klippa av dem. Självständig var han
och krusade ingen, vilket han för resten icke behövde
ty han hade alltid pengar. Det såg man ibland, då
han köpte något i handelsboden och hymlade med en
smutsig sedelbunt. Rik var han ju inte utom vid
helgerna, då han fått hem en flaska starkt — det vill
säga han trodde att han var rik, när han var lite i
hatten, och då skällde han runtomkring sig och
betraktade alla andra som fattiglappar. Ty de rika måste
ju förakta de fattiga — det är naturens ordning.

Och sparsam var han, utom vid sådana tillfällen.
Han var icke den som knusslade med gudsgåvorna
utan bjöd så länge det räckte. Kanske är detta ett
småländskt drag. Rospiggar ha annan karaktär —
dem känner jag också till.

Kola-Pelle hade varit torpare nere i Ingatorps
socken under prästgården, där han gjort tre
dagsverken i veckan. De återstående tre dagarna arbetade
han med litet av varje och skötte om sina båda land,
där han odlade potatis och råg. När han icke kunde
göra dagsverken längre fick han en backstuga av
prästen och tog plats som kolare. På höstarna låg han
vecktals i skogen och såg ut som en kolare skall göra.
Det trivdes han med. En gammal mynningsladdare
hade han också och sköt tjäder för bloss, ty det var
icke så noga på den tiden.

När Nässjö—Oskarshamns järnväg byggdes fick han
avsättning för sina fåglar, ty de engelska ingenjörerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lfsf/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free