- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
21

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror Moholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ville klå mig, skulle han få se på en gosse som höll
att ta i. Men vargar? Plötsligt kom jag ihåg mammas
berättelse om sin slädfärd, då en varg nappade till sig
skjutsbondens lilla hundracka som sprang efter
åkdonet, och med den i käften lopp till skogs, men
hejdades av en gärdesgård som han icke kunde hoppa
över utan att släppa hunden. Bonden sprang efter och
skrek ideligen: Vet du kass! Vet du kass! — och kom
slutligen tillbaka med rackan nästan oskadd. Men
vargen var ju slut i Sverige, sades det. Fast det var
väl inte så säkert... Det talades ännu om varg,
när bondgubbarna kommo in på jakthistorier. Gubben
Ringbergs stora sugga hade tagits av vargar en
sjungande kall vinternatt och den suggan spökade —
jaha, den spökade ännu på samma ställe vid byvägen,
där den blivit söndersliten och uppäten och det var
riktigt sant, ty min skolkamrat Martin hade själv sett
henne många gånger.

Jag började springa. Att stigen över bergen aldrig
tog slut! Att jag inte snart var på byvägen! Den här
gången tittade jag inte ens åt branten, där jag hade
min blanka stjärtkana, på vilken jag annars dagligen
prövade hållbarheten av mina hemvävda byxors
skinnbeslagna bakstycke. Nu började skogen, full av
farligheter och jag sprang, sprang! Men vad var det som
rörde sig där borta? Sannerligen var det inte
Ringbergs döda sugga! Det var inte så roligt att gå
ensam som jag hade trott. Jag tog fram kniven, fällde
upp dess eländiga blad och sprang, sprang! Jag högg
omkring mig — tack käre Gud, där var stättan över
gärdesgården och röster hördes på vägen. Jag var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free