- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
24

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror Moholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en gåta, ty gumman hade allt mycket väl inlåst. Men
aldrig fick jag en sockerbit av honom och jag skulle
nog inte ha tagit emot den, ty jag var mycket
väluppfostrad. Men jag beundrade hans mod och
förslagenhet.

Det fanns ingen handelsbod i byn och vi hade inga
fickpengar. Jag köpte då och då för en femöring
polkagrisar i boden vid stationen, men struten försvann
ögonblickligen på grund av Martins förvärvsbegär och
så småningom upphörde jag att tigga pengar till snask
av min far. Men barn behöver sötsaker och jag gjorde
en uppfinning. Jag sparade mina sockerbitar och en
av de två obligatoriska kryddskorporna, som
serverades till morgonkaffet, under några veckor och stötte
alltsammans i en stenmortel. Det blev en underbar
blandning. Än i dag vattnas det i min mun, då jag
tänker på den. Jag hällde den i en stor
gråpappersstrut, som jag gömde undan Martins giriga klor under
en trasig tapet på vinden bakom tant Moholms gamla
vinterkjolar, ett gömställe som jag var verkligt stolt
över. Då och då hämtade jag litet i en mindre strut
och njöt raffinerat i skolan under rasterna. Men en
söndagsmorgon, då vår jungfru kommit för att ledsaga
mig hem och jag ville hämta något av mitt förråd till
vägkost — vem står inte där uppe om inte Martin,
som just höll på att snaska i sig den stora strutens
bottensats.

Vild som en tigerunge rusade jag på boven och det
blev en kamp på liv och död, där jag naturligtvis drog
kortaste strået, sedan jag dock först slagit Martins
näsa i blod och rivit sönder hans rockkrage. Vid det
förfärliga oväsendet rusade tant Moholm och vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free