Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror Moholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— När han är så där, så vaknar han inte ens om
vi drar ner honom på golvet.
— Nej, jag gör det inte! Aldrig!
— Nå, då målar jag honom själv, din usla fegling!
Och Martin begav sig ut för att hämta lämpliga
utensilier. Han var aldrig rådlös i dylika fall. Snart
kom han tillbaka med krita, lingonsaft och en
blåelsekula av det slag tant Moholm använde, då hon stärkte
sina helgdagsunderkjolar och gubbens tre löskragar.
Martin började måla, men han hade icke
konstnärsblod, det såg man genast. Han var listig och händig
annars, då det gällde rackartyg, men här var han
klumpig. Som pensel använde han ett par tuppfjädrar,
med vilka han strök på lingonsaften. Det övriga gjorde
han med fingrarna. Men hans fantasi räckte inte till.
Han hade tydligen inte förstått Pelle Jöns’ karaktär.
Och en klåpare var han, utan penselföring, utan snits
i arbetet. Han hade inga tag, med ett ord!
Stundom kved farbror Moholm i sömnen som under
inflytande av en elak dröm, men dessa livstecken
stäckte icke modet på Martin. Jag blev rädd, jag
erkänner det, och hade helst velat vara hemma vid
stationen. Om något var ett helgerån, så var Martins
tilltag det. Jag tiggde och bad, att han skulle tvätta bort
färgen, men han bara hånskrattade.
— Näsan gör jag blå, för det blir hon i alla fall
snart.
Blåelsen lyste riktigt vackert, men det var synd om
gubben i alla fall, tyckte jag.
Äntligen hade Martin slutat sitt arbete. Farbror
Moholm såg verkligen fruktansvärd ut, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
