- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
42

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stundom sattes till arbete i järnvägens tjänst, var jag
icke utan kvalifikationer att utföra det arbete som kan
utföras av en stationsskrivare, som får en station sig
anförtrodd under stationsinspektorens permission.

Jag intresserade mig för allt. Jag satte en ära i att
vara pumpare, att lasta bräder, att fylla en vagn med
pitprops — och nu min läsare skall du få höra, hur
en bromsare på den tiden hade det.

Aldrig skall jag glömma den dag i februari, då min
far, stationsinspektoren, telegrafiskt beordrades att
skaffa en bromsare till ett tåg som skulle gå till
Nässjö. På vår lilla station fanns ingen att tillgå. Jag
erbjöd mig, ty jag ville åt de två kronor som skulle
bli min belöning efter väl förrättat arbete. Men det
var trettiofem grader kallt och i bromsarhytten fanns
ingen värmeledning. Bromsarhytten var en underlig
inrättning, en kur med en liten bänk och ett hjul att
skruva med alltefter signalerna från lokomotivet. Jag
minns att det var ett långt tåg lastat med pitprops.
På några vagnar, klokt placerade bland de andra,
funnos bromskurar, och där sutto vi arma bromsare. Jag
hade i sista stund fått låna en flottig kappa av en
smörjare — och satte mig följd av min faders
välsignelser ombord i hytten. Överrockar använde vi inte på
den tiden — de funnos icke i vårt lexikon — och far
visste att vi voro härdade friska pojkar. Fryser man
lite, så trummar man med fötterna och blir det för
svårt, tar man en åkarbrasa. Men till en bromsares
utrustning hörde vantar och jag hade glömt mina.
Föreställ dig mig sittande i detta fängelse, denna kur,
där jag knappt kunde röra mig! Plötsligt hör jag
signaler från lokomotivet, avläser instruktionen på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free