Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Säj nu te mamma att ho kommer mä ägguler å
grädde! Annars kan Albert ble å mä hännera!
Ja, så gick det till på den tiden! Jag fick veta att
bromsen icke varit smord på många år. Därför hade
den upphört att fungera. Och ingen människa hade
tänkt på detta.
Men denna känsla att sitta i en bromskur, ungefär
en halv gång större än min bredd, i trettiofem graders
kyla, frysande in i hjärtat, trummande med fötterna
för att behålla livsvärmen, med händernas insidor
fast-hängande vid hjulet, blödande, frysande, slickande
såren som en hund — detta är något att minnas,. Man
får en stor aktning för arbetet. Men samtidigt en stor
missaktning för den mänskliga dumheten. Eller den
mänskliga visheten som icke har kommit vidare långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
