Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid bältena och bakom dem såg han en aning av
Inferno. Det började skymma och lyktorna tändes. Två
berusade sjömän trängde sig demonstrativt emellan
polismännen. Några negersoldater från kolonierna med
sin klans prydnadsärr på kinderna grälade sinsemellan
och med ett halvdussin slinkor på ett obegripligt språk
och ett par marockaner i burnusar skredo oberörda av
larmet förbi honom med värdiga steg. Det hela var
obeskrivligt pittoreskt och han beslöt att gå in på rue
Bouterie. Men en av gendarmerna gjorde artig
honnör och förklarade att han bara skulle få obehag. Han
var för elegant klädd. I detsamma passerade en oblygt
halvklädd ung kvinna och nickade välbekant åt
poliserna. Hon var underbart skön och hennes leende det
fräckaste han sett. Hon gapskrattade åt honom med
djupröda läppar och vita tänder och tiggde en
cigarrett. Han ville bjuda henne en, men ett ohyggligt
skrik från någon av de smala gränderna kom honom
att stanna mitt i gesten.
— Ni hör själv, sade en av gendarmerna. Det är
klokast att ni går. Ni vet inte vad ni utsätter er för.
Han gick hem till sitt hotell och talade med
portieren.
Jo naturligtvis kunde denne ordna så att en
polisagent följde honom på en tur genom gamla staden,
— Men det måste ske genast!
Portieren log.
— Nå, ni ska få låna en lämplig kostym av mig.
Och lämna inte polisen ett ögonblick.
Men den store musikern ville gå ensam och fick
göra det på egen risk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
