- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
64

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tattare (En rättsfråga)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi tyckte att smällen, när smedjelåset gick sönder,
lät som ett kanonskott, som mycket väl kunde höras
in till byn och vi väntade väl en halvtimme för att se
om vi väckt någon. Och sedan började vi vårt arbete
som minsann inte var det lättaste, ty vi måste treva
oss fram i ett mörker som var nästan becksvart. Men
smens pojkar tycktes kunna se som rovdjur i mörkret.
Där inne i smedjan stodo ett par vagnar under arbete
— de åkte ut först! Vi drog dem långt in i skogen
och vräkte dem i ett stenrös. Vi slogo inte sönder
dem, märkvärdigt nog. När förstörelselustan kommer
på ungdomar, är de värre än vuxet folk, men vi voro
inte av den arten.

En dragkärra stod innanför smedjedörren. På den
lastade vi städ, släggor, hammare, tänger och allt
som tattarna hade att arbeta med och drogo det långt
uppåt ån, som flyter förbi byn och som vi kände till
som våra egna fickor, för där brukade vi ta kräftor
vid bloss. Där visste vi om ett gyttjehål — och i det
tömde vi kärran och gingo hem, utan att någon sett
oss. Jag förstår inte att jag kunde somna så gott och
hastigt efter att ha begått något så straffbart, men
det hade varit ett verkligt påfrestande göra att i
mörkret lyfta och placera så många grova don.

När jag vaknade sent på morgonen, var nyheten om
inbrottet i smedjan redan spridd i byn. Jag fick veta
att Liljegren givit sig i väg till länsmannen för att
begära polisförhör, när han fått se förödelsens
styggelse och kunnat konstatera att alla hans ägodelar i
smedjan voro borta.

Men då anade jag att fara var å färde. Jag störtade
upp och klädde mig så hastigt jag kunde. Jag rusade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free