Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äventyr i Padang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polis. Jag fick dyka efter honom tre gånger innan jag
fick tag i honom. Slavhandlarn måste ge malajerna en
»karamell» var för att få dem att lyda order och sen
hjälpte han mig att få Norge upp i båten. Jag tror
inte Norge är riktigt död. Han behöver nog en konjak
för att öka hjärtverksamheten och det behöver vi
också, styrman.
Medan han ännu talade, kom Slavhandlarn uppför
trappan. Men inte ensam. Under vardera armen höll
han ett av Norges ben. Trappan var brant och mot
varje fotsteg dunkade med jämna mellanrum Norges
huvud under Slavhandlarns progness uppåt.
Målmedvetet och långsamt gick den vådliga färden och
försiktigt avlevererades Norge som död vid mina fötter.
Men nu grepo vi in. Var inte Norge död genom
drunkning borde han i alla fall vara det genom att ha
dragits som en skottkärra uppför fallrepet. Vi lade
liket på magen och lyfte det på mitten. Ur båda
ändar rann nu vatten och allsköns orenlighet. Sen kom
den vanliga behandlingen för återupplivning. Efter
bortåt en timmes arbete lyckades vi återbörda Norge
åt livet och i glädjen häröver gräto de nu nästan
nyktra kamraterna. Scenen var helt rörande och minst
lika mycket tårar som havsvatten droppade från dem
båda då de buro Norge fram till skansen. Men någon
konjak fingo de inte.
Men nu återstod uppgörelsen med de malajiska
båtmännen. De hade blivit förunderligt tysta under
återupplivningsproceduren, men jag tror att det var
åsynen av järnskenan på eldarens ben som satt skräck i
dem. Eller de hade kanske aldrig förut sett en död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
